Ännu en dag, ännu en krona.

Jag steg upp klockan 05.45 idag...sur och hungrig, lommade motvilligt mot dagens första föreläsning. Jag stannade till på marknaden för att köpa en äggmacka och stilla den värsta hungern. Flickan som gör äggmackan hoppar upp från ett dike där hon står och rensar avloppet med händerna. Hon frågar om jag vill ha ett eller två ägg i min macka...jag avböjer och säger att jag kom på att tiden inte räcker till för en äggmacka. Det var en lögn. Egentligen kunde jag inte utstå tanken på att äta en äggmacka med avlopp på.

Väl framme vid klassrummet sätter jag mig svulten vid en bänk och väntar på vår föreläsare som alltid är punktligt 20 minuter försenad. Vi (100 elever) sitter och väntar på 1 föreläsare. Stolarna tar slut. Studenter surrar högljutt...även under föreläsningen. Jag hör inte vad som sägs och jag förstår inte vad som sägs.

Frustration.

Men vet ni vad!? Det finns ingenting negativt som inte för någonting positivt med sig. Fast stolarna tar slut, så finns det alltid plats kvar. Det jag uppfattar av det som sägs tar jag med mig och funderar över. Studenterna tystnar i respekt för vår föreläsare och lärandet tar vid.

En fin linje mellan utbrott och lugn helt enkelt. Kanske får jag kolera av en äggmacka eller ett F i alla mina klasser. Men ändå har jag LÄRT mig någonting idag, det är en härlig känsla!

Imorgon åker jag och pappa till Cape coast och tittar på gamla slav-fort för att sedan åka vidare till Kukum National park och se lite djungel. Önska oss lycka till!

Er tillgivna/Ellen