Efter regnet.

Helt plötsligt stod allting stilla.

Inatt var det storm, jag märkte ingenting. Jag vaknade till av att min rumskamrat var ute balkongen och förde oljud, jag somnade om. På morgonen vaknade jag och såg att hon hade tagit in mina kläder, som hängde på tork ute på balkongen. Det hade regnat, sa hon. Den här dagen har varit stillsam, allting har gått i slowmotion. Alla studenter har gått i ide inför examinationerna och regnet sköljde bort det livet som fanns ute på gatorna.

Jag ställde mig på balkongen och tittade ut över ängen...helt plötsligt stod allting stilla...en lång stund...och jag log, det var vackert. Efter en stund ropade John Locke på mig...han undrade om jag fortfarande brydde mig om honom. Nej, det gör jag inte, du är ett obligatorium!

Jag kanske sadlar om till konditor, bara för att slippa den där John Locke.

Er tillgivna/Ellen