KaffeBåset.

Om du mot all förmodan skulle ha vägarna förbi University of Ghana´s campus...sväng då förbi Coffeecue! Här sippar vi vårt is-kaffe, klämmer en äggmacka och kanske slänger in en pannkaka...gott!

En av stammisarna på KaffeBåset:)

...norsken som var "too cool for school".

Ja,en mycket produktiv dag som ni ser! Jag lyckades även skura golvet, tvätta min skjorta, skriva klart en uppgift, äta nudlar och surfa(Internet). Jag har även fått en ny rumskamrat, en liten geckoödla som dyker upp lite titt som tätt. Helt plötsligt kan den dyka upp, sen sitter den och gungar på väggen, iakttar mig på avstånd...välkommen min vän!

Godkväll!

Er tillgivna/Ellen

Ps. Mamma...jag vill också vara meeeee (på din vecka)!!!Får jag det?

Uppdatering.

...och festlig blev den, helgen alltså! Med besked skulle jag nog påstå. Fredagen firade vi genom att åka till affären och handla lite mat inför lördagens överrasknings/födelsedags-fest. Eftersom middagen skulle bli en överraskning ville vi inte avslöja att vi skulle åka och handla, vårt alibi; Ellen har fått utslag under armen, det tyr sig vara så allvarligt att hon måste åka till sjukhuset för en kontroll, Camilla (norsk pige) måste följa med som moraliskt stöd. Vattentätt!

Under Lördagen eskalerade lögnerna och mynnade ut i en lyckligtvis lyckad överraskning!

Efter den trevliga middagen begav vi oss till ett tjusigt kasino för en liten ***** och sedan vidare till en klubb. Någon gång i ottan rullade vi tillbaka till The International Students Hostel för att ännu en gång slockna av utmattning. Som ni förstår bestod söndagen av mikrovila och Coca-cola. Sannerligen en lyckad helg!

Nu väntar en helt färsk och ny vecka i Ghana! Jag är redo att hugga in! Vad ska du hitta på i veckan? Blir det någon träning? Har du blivit bjuden på dejt? Kommer du resa någonstans?

Tillsvidare!

Er tillgivna/Ellen

Eldprovet: Guldet blev till sand.

Natten före hemåtvändande, en känsla av lättnad infinner sig. Vi firade vår skönjande frihet med att sova på taket, utomhus, under stjärnorna...kanske mest för att svetten lackade inomhus.

Sista dagen på eldprovet styr vi mot Tamale, för att besöka en guldgruva. Innan avgång körde vi planlöst runt i området kring vår plats för vila. Busschauffören hade tydligen konsulterat ett orakel som påstod att vi (för vår egen säkerhet) borde vänta med vår departure. Bara en konstighet i mängden, tänkte jag.

Vi begav oss mot gruvan.

När vi kom fram visade det sig att vi inte kunde gå ner i gruvan pga, pågående sprängningar...

...jag valde att utföra lite manuellt arbete istället.

Till alla er som tycker att det är jobbig att inventera...

...Skräckscenario.

Efter gruvbesöket som blev till sand fortsatte vi tillbaka till Accra och en efterlängtad dusch. Nu kanske ni blev lite osäkra över varför den här resan var den obekvämaste i mitt liv!? Jag har bestämt mig för att inte fastna i det förgångna, att inte älta över det som gick fel. Jag lämnar er i ovissheten och med utelämnade detaljer. Jag måste tillägga att den här resan sannerligen var en av de mest intressanta turnéerna i mitt liv. Nästa gång vi hörs befinner jag mig i presens och har förhoppningsvis haft en festlig helg.

Hoppas ni alla får en riktigt festlig helg! Tillsvidare...

Er tillgivna/Ellen

Ps.

Vi slet ont
ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad,
ta mig tillbaka
Men jag vägrade alltid,
fast jag tvekade ibland
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand

Eldprovet: krokodiler, Burkina faso och de 18 fruarna.

Vissa människor kanske skulle säga att den perfekta starten på en ny dag innebär; frukost på sängen, doften av nybryggt kaffe som letar sig från köket till sovrummet...solen genom persiennerna, en liten sval vind som drar över kinden som snabbt pareras av det mjuka dun-täcket.

Jag menar att den perfekta starten på en ny dag är; att åka till en krokodildamm och dra en gigantisk krokodil i svansen!

Vi startade alltså dagen med att klappa krokodiler. Jag har nog aldrig tidigare varit så alert som jag var den här morgonen...

...strunta i kaffet, jag har krokodiler!

Efter detta trevliga uppvaknande begav vi oss vidare till Burkina faso´s gräns där vi (till min stora besvikelse) bara stannade till, för att sedan vända tillbaka till Ghana. Jag firade vår lilla vända med en fransk kolonialist mango.

Vi puttrade vidare mot ett mycket intressant ställe, nämligen en uppsamlingsplats för de slavar som såldes under kolonialtiden. Slavhandeln på den här platsen pågick under åren 1704-1846. Under den här perioden samlade slavhandlare in människor i den norra delen av Ghana, för att senare skicka vidare dem till kusten och slutligen skeppa dem till olika delar av världen. Slavarna hölls fastkedjade vid träd på den här uppsamlingsplatsen i väntan på sitt öde.

Slavarna på uppsamlingsplatsen fick tillverka sina egna matskålar genom att stöta hål ur en klippa där de sedan fick inta sin matranson. Vid tiden för mat ringde slavmästaren i en klocka, då fick slavarna ta för sig av maten. När klockan ringde nästa gång var måltiden över.

När slavarna betedde sig illa, genom att försöka fly, blev det fastkedjade vid en sten. På den här stenen fick de sedan sitta i den stekande solen, utan vatten, utan mat och utan att stänga sina ögon. Om de inte kunde hålla ögonen öppna blev de straffade med piskan. Ofta ledde straffet till döden...

...då blev slavarna begravda i de massgravar som fanns i anslutning till bestraffnings-stenen. Jag är inte religiös, men stående vid den här graven bad jag en liten bön (för mig själv) om att dessa slavar ska få vila i frid och att alla utsatta i världen ska få leva i frid. Sedan började jag sjunga heal the world...nej, det gjorde jag inte, men det var en upplevelse.

Vi skumpade vidare. Nästa stopp var en helt annan historia om ändock en religiös sådan, i vissa hänseenden. Vi nådde en by uppe i bergen, där vi hittade en man som hade hela 18 fruar och en familj bestående av totalt 300 personer, är det inte helt fantastiskt!!!

Mannen hälsade oss välkomna och vi påbörjade vårt botaniserade. Vi hittade...

...en liten offer-sten där byns getter fick sätta livet till för en god gärning...

...ett kök...

...konst...

...kontaktannons? (Verkar rimligt eftersom människan har 18 fruar!)

Efter besöket i byn mottog vi en gåva från mannen med de 18 fruarna, i form av en get. Geten fick sitta längst bak i bussen. Nästa dag var både geten och en av frysväskorna försvunna, mysteriet fortsätter.

Innan det var dags för nästa vila svalkade vi oss i detta underbara vattenfall...notera korset i toppen av fallet. Detta var sannerligen en dag i religionens tecken.

Fortsättning följer...

Er tillgivna/Ellen

Eldprovet: Cowry, Fufu och hänglås.

Ännu en dag, ännu en krona.
Vaknar upp av att svetten rinner längs pannan, det blir en varm dag. Efter en hink-dusch och lite bröd rullar vi vidare mot Burkina faso. AC:n på bussen är ur funktion och kläderna sitter nästan fast på kroppen. Efter några timmars skumpande stannar vi till på en marknad.

Innan vi kan löpa amok bland alla trevliga diverse ting på marknaden råder de oss att växla in våra pengar till den lokala valutan. Vi når ett litet stånd där det sitter en man på en sliten filt. Framför sig har han två artiklar snäckor och kastanjer. Kastanjerna köper männen i den här bygden som gåva till sina tilltänkta kvinnor vid frieri. Snäckorna visar sig vara den lokala valutan Cowry. Jag växlar in några kronor och vi beger oss ut på den stimmiga marknadsplatsen.

Jag lämnas relativt oinspirerad av utbudet på marknaden, med undantag av någon liten matboll som jag blir bjuden på. Det innebär alltså att jag lämnar stället utan att konsumera...en lärdom för livet.

Vi fortsatte till marknadens food-court (haha)...

Här ser ni några kvinnor som tillverkar Fufu, en slags matklump bestående av kassawa (om jag förstått rätt). Jag stod och iakttog tillverkningen då jag plötsligt blev intvingad i verksamheten. Jag bankade på med träpinnen för blotta livet. De här kvinnorna har bankat Fufu i hela sitt liv, precsionen var total och det var en upplevelse.

Nu ska jag berätta om en annan upplevelse. Efter besöket på marknaden åkte vi till en by i närheten där de (enligt äldre tradition) brukade låsa ihop kvinnornas munnar med hänglås. Genom att skära hål i övre och undre läppen på kvinnorna och sätta dit ett hänglås, kunde männen i den här byn försäkra sig om att kvinnor bara kunde prata om de blev tilltalade.

Nyckeln till hänglåset hade mannen. Om mannen inte behagade låsa upp låset, förblev kvinnan tyst. Den här traditionen förbjöds för många år sedan och vi fick möjligheten att träffa den sista generationen av dessa kvinnor, för att lyssna på deras berättelse. Det var en upplevelse som snart förvandlades till obehag då större delen av vår grupp behandlade dessa kvinnor som en turistattraktion med sina kamerablixtar. Vi skrattade åt det absurda med dessa traditionella ritualer. Jag kunde inte hjälpa att tänka att vi fortfarande lever i ett absurt samhälle där kvinnor (och män) tvingas genomgå absurda procedurer, för att förbli socialt accepterade.

Nog om det.

Vi rullade vidare...

...och Alexander hängde på en moppe till busstationen för att återvända till Accra.


Fortsättning följer...

Er tillgivna/Ellen

Eldprovet: Cashewnötter och den heliga anden.

Jag vaknade upp klockan 06.00 av att någon puttar på mig och påpekar att det är dags att bege sig, vi befinner oss någonstans i den norra regionen av Ghana, det så kallade Ashanti landet. Efter en del väntan och utan en del frukost, reser vi vidare. Efter några timmar når vi ett samhälle där vi besöker en gård där de odlar cashewnötter. Visste ni att cashewnöten sitter på en frukt!? Frukten är rund och gul, i änden sitter nöten som de plockar av och torkar (om jag förstod det rätt). Jag blev bjuden på en cashew frukt, den var mycket söt och god kan jag meddela:)

Här sitter vi och lyssnar på en massa berättelser om cashewnötter och hur det här samhället var uppbyggt kring ekologisk odling.

Jag såg en liten odlingslott...då tänkte jag på Göteborg och mamma.

Efter besöket på gården där det odlar nötterna begav vi oss mot en klippa där de påstod att vi skulle träffa den heliga anden. Jaha, tänkte jag...skönt med en promenad.

Väl framme vid klippan fanns ingen uppenbar helig ande att skymta, däremot satt det en äldre kvinna på en sten i närheten...vem vet, kanske var hon den heliga anden i mänsklig skepnad!

SOWK student som utförde lite praktiskt socialt arbete.

Efter mötet med nötterna och den heliga anden begav vi oss vidare norrut medan bussen blev svettigare och armar började klistras ihop av värmen. Vi rullade på i timtal. Tills sist stannade vi lyckligtvis till för en liten paus och en titt på en 150 år gammal moské som enligt utsago byggdes av muslimska bosättare uppe i norr.

Mycket vackert!

Bussen rullade vidare och ännu än dag så fick vi mat, även fast vi hade förlorat hoppet om föda under dagen. Väl framme vid platsen för vila ( ghanianer sover inte, de vilar) vankades det rinnande vatten och sköna våningssängar...en sådan underbar känsla...jag somnade av utmattning.

Fortsättning följer...

Er tillgivna/Ellen

Ps. Pappa! Pannlampan blev min räddning vid många tillfällen!

Eldprovet: Skiffersten och svullna fötter.

Klockan 04.00 den 16/3-11 steg jag upp för att ansluta mig till en Educational tour med social work department-University of Ghana. Det jag inte visste när jag steg upp var att den här resan skulle komma att bli den mest obekväma hittills i mitt 24-åriga liv.

Som sagt steg jag upp klockan 04.00 för att ansluta mitt till denna turné. Vi anländer vid uppsamlingsplatsen för att finna att vi är de enda som lyckats infinna sig. Vi ringer runt lite människor och får reda på att uppsamlingsplatsen har ändrats utan att vi har meddelats. Efter en liten tur hamnar vi i en främmande mans vardagsrum, där vi ombeds att invänta de andra resande. Två timmar senare dyker de andra upp. Sedan tar det ytterligare två timmar att få alla människor att sätta sig på bussen...and off we go!

Första stoppet; Legon Hills-Accra: Vy över staden Accra och samtal om de problem som finns i området, tillexempel; förgiftning av mark pga. kärnkraftverk, regn och översvämningar, Urbanisering och arbetslöshet, riskabel bebyggelse uppe i bergen. Visste ni att Sverige är en av de länder som förlitar sig till största delen på energi från kärnkraftverk!? Ja, sånt lär man sig genom BBC, sittandes i en främmande mans vardagsrum, folks.

Vidare ut mot landsbygden. Klockan 13.00 stannar vi för första gången sedan avgång för att äta lunch. Stället vi stannar vid skriker turistdiarré. Jag känner mig osäker och äter en halv risboll ( = ris i form av boll, lika smakrikt som det låter) Jag sätter mig på bussen och hoppas att vi stannar vid ett ställe där jag kan få i mig lite okej mat, önsketänkande visade det sig.

Ungefär sex timmar senare når vi den norra delen av Ghana där vi stannar till för att kika på den närliggande miljön. Här ser vi ett berg i skiffersten...

...intresseklubben antecknar. Jag har aldrig uppskattat sten.

Efter detta stoppet fortsätter vi vidare mot en av de mer intressanta upplevelserna under resan, nämligen en by ute på landsbygden i norra Ghana...som jag har glömt bort namnet på, men intressant var den icke förty.

Tvätt på tork i en afrikansk by.

Köksbestyr.

Badrummet.

Någons bubbles.

Barnen i byn, som var så otroligt goa.

Som ni ser så lever de relativt enkelt ute på landsbygden, trots detta så lever människorna i byn ett bättre liv än många av de fattiga inne i Accra. Ute på landsbygden producerar de sin egen mat och lever på naturen, medan det råder en stor brist på mat och möjlighet till försörjning inne i huvudstaden Accra.

Vi åker vidare och når efter 13 timmars intensivt resande slutdestinationen för dagen. Mina fötter är svullna och mina tår ser ut som prinskorvar. Vi får äntligen mat i form av stekt ris, efter en hel dag utan någonting alls. Vi får en varsin madrass att lägga på golvet, där det kryllar av kackerlackor...jag somnar av ren utmattning.

Fortsättning följer...

Er tillgivna/Ellen

Gud...

...va jag är sugen på en kopp gott kaffe.Eldprovet sög musten ur mig...bara java kan rädda mig nu!Ja, jag är tillbaka hur som helst, återkommer med detaljer!

Ha en god dag!

Er tillgivna/Ellen

Mycket modig.

Myggnät, malariaprofylax, MYGGA, första hjälpen, öronproppar, reselakan, tvål, löpdojor, svala kläder, underkläder, skolböcker, skönlitteratur (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson) Ipod, kakor, juicepaket och energybars...behöver jag ta med mig något mer!? Jag kanske tar med mig de där sconesen som jag köpte häromdagen...

Lite ny information om eldprovet; Vi kommer åka långt som sjutton, flera timmar norrut tills vi når...Burkina Faso!!!Det är inte varje dag man blir överraskad med en tur till Burkina Faso! På vägen till Burkina ska vi (enligt vår lärare...hondjävulen) hinna: klättra i berg, rida på en krokodil, be på ett berg där alla dina synder blir förlåtna, se en moské, lära oss om hur männsikor i Ghana kommunicerar. Jag kommer ha en del att göra de närmsta dagarna med andra ord. Min roomate Bridget meddelade även att det är MYCKET varmare längre norrut i landet...här i Accra ligger tempen kring +35C...haha. Jag kämpar vidare med förberedelserna! Vi beger oss hemifrån vid fyra tiden imorgon,så nu signar jag off här borta i Accra och ger mig ut på ännu ett Ghana-äventyr!

Önska mig lycka till! Tillsvidare!

Er tillgivna/Ellen

Ps. Hörs nästa vecka!

Lite feg.

Hej allihopa!
Det verkar som att ni alla hade riktigt trevliga planer för helgen! Jag blev sugen på både det ena och det andra. Drinkar med syrran, svira i Stockholmsnatten och hänga med Conny och Carina...jag får ta revansch när jag kommer tillbaka!

Jag tillbringade helgen här...

...på en öde strand, långt från civilisationen, solitude. Ni ser det inte på bilden men det låg en liten eco-lodge längs strandkanten som erbjöd svetttiga och mörka nätter, toppat med nån Gin och Tonic.

På vägen hem från det här eco-vänliga paradiset svängde vi av en slump in på den här restaurangen (se nedan). Dekoren; en blandning av Ghanakonst,80-tal,Tyskland och marint tema, Bananas.

Till min glädje hade de en liten souvenirshop där jag kunde löpa amok.

Här kunde man hitta en massa spännande prylar som skor, solglasögon, porslinsprydnader osv. Jag köpte med mig...

...två flaskor 80-tals schnapps från Tyskland av märket lite feg? Dem ska Lina och Majed få i present när jag kommer hem, en varsin ska dom få. Inte för att de är fega utan för att jag tycker om dem!

Sedan rullade vi vidare hem, till Accra och Legon.

Jag laddar om lite i dagarna inför nästa resa eldprovet (kan vi kalla den, för att öka dramatiken). En educational trip till olika områden runt om i Accra, där vi ska titta på hur olika människor lever. Det är allt jag vet om den här resan och att vi kommer bo i gymnastiksalar...eldprov!

Men hörrni,vi hörs innan dess!
Ha en god kväll!

Er tillgivna/Ellen