Eldprovet: Guldet blev till sand.

Natten före hemåtvändande, en känsla av lättnad infinner sig. Vi firade vår skönjande frihet med att sova på taket, utomhus, under stjärnorna...kanske mest för att svetten lackade inomhus.

Sista dagen på eldprovet styr vi mot Tamale, för att besöka en guldgruva. Innan avgång körde vi planlöst runt i området kring vår plats för vila. Busschauffören hade tydligen konsulterat ett orakel som påstod att vi (för vår egen säkerhet) borde vänta med vår departure. Bara en konstighet i mängden, tänkte jag.

Vi begav oss mot gruvan.

När vi kom fram visade det sig att vi inte kunde gå ner i gruvan pga, pågående sprängningar...

...jag valde att utföra lite manuellt arbete istället.

Till alla er som tycker att det är jobbig att inventera...

...Skräckscenario.

Efter gruvbesöket som blev till sand fortsatte vi tillbaka till Accra och en efterlängtad dusch. Nu kanske ni blev lite osäkra över varför den här resan var den obekvämaste i mitt liv!? Jag har bestämt mig för att inte fastna i det förgångna, att inte älta över det som gick fel. Jag lämnar er i ovissheten och med utelämnade detaljer. Jag måste tillägga att den här resan sannerligen var en av de mest intressanta turnéerna i mitt liv. Nästa gång vi hörs befinner jag mig i presens och har förhoppningsvis haft en festlig helg.

Hoppas ni alla får en riktigt festlig helg! Tillsvidare...

Er tillgivna/Ellen

Ps.

Vi slet ont
ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad,
ta mig tillbaka
Men jag vägrade alltid,
fast jag tvekade ibland
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand