Eldprovet: Skiffersten och svullna fötter.

Klockan 04.00 den 16/3-11 steg jag upp för att ansluta mig till en Educational tour med social work department-University of Ghana. Det jag inte visste när jag steg upp var att den här resan skulle komma att bli den mest obekväma hittills i mitt 24-åriga liv.

Som sagt steg jag upp klockan 04.00 för att ansluta mitt till denna turné. Vi anländer vid uppsamlingsplatsen för att finna att vi är de enda som lyckats infinna sig. Vi ringer runt lite människor och får reda på att uppsamlingsplatsen har ändrats utan att vi har meddelats. Efter en liten tur hamnar vi i en främmande mans vardagsrum, där vi ombeds att invänta de andra resande. Två timmar senare dyker de andra upp. Sedan tar det ytterligare två timmar att få alla människor att sätta sig på bussen...and off we go!

Första stoppet; Legon Hills-Accra: Vy över staden Accra och samtal om de problem som finns i området, tillexempel; förgiftning av mark pga. kärnkraftverk, regn och översvämningar, Urbanisering och arbetslöshet, riskabel bebyggelse uppe i bergen. Visste ni att Sverige är en av de länder som förlitar sig till största delen på energi från kärnkraftverk!? Ja, sånt lär man sig genom BBC, sittandes i en främmande mans vardagsrum, folks.

Vidare ut mot landsbygden. Klockan 13.00 stannar vi för första gången sedan avgång för att äta lunch. Stället vi stannar vid skriker turistdiarré. Jag känner mig osäker och äter en halv risboll ( = ris i form av boll, lika smakrikt som det låter) Jag sätter mig på bussen och hoppas att vi stannar vid ett ställe där jag kan få i mig lite okej mat, önsketänkande visade det sig.

Ungefär sex timmar senare når vi den norra delen av Ghana där vi stannar till för att kika på den närliggande miljön. Här ser vi ett berg i skiffersten...

...intresseklubben antecknar. Jag har aldrig uppskattat sten.

Efter detta stoppet fortsätter vi vidare mot en av de mer intressanta upplevelserna under resan, nämligen en by ute på landsbygden i norra Ghana...som jag har glömt bort namnet på, men intressant var den icke förty.

Tvätt på tork i en afrikansk by.

Köksbestyr.

Badrummet.

Någons bubbles.

Barnen i byn, som var så otroligt goa.

Som ni ser så lever de relativt enkelt ute på landsbygden, trots detta så lever människorna i byn ett bättre liv än många av de fattiga inne i Accra. Ute på landsbygden producerar de sin egen mat och lever på naturen, medan det råder en stor brist på mat och möjlighet till försörjning inne i huvudstaden Accra.

Vi åker vidare och når efter 13 timmars intensivt resande slutdestinationen för dagen. Mina fötter är svullna och mina tår ser ut som prinskorvar. Vi får äntligen mat i form av stekt ris, efter en hel dag utan någonting alls. Vi får en varsin madrass att lägga på golvet, där det kryllar av kackerlackor...jag somnar av ren utmattning.

Fortsättning följer...

Er tillgivna/Ellen